I mål, och dagen efter Halvvättern.

När jag anmälde mig till Halvvättern såg jag en stor utmaning som skulle genomföras, jag behövde träna målinriktat för att orka igenom och kunna nå mitt mål sex månader senare.

Det skulle bli tufft, men bara att jag skulle ta mig i mål i Motala skulle innebära en seger. En dålig tid skulle inte spela ngn roll, bara jag orkade genomföra loppet, skulle jag vara en vinnare.

Det var med viss skräckblandad förtjusning jag ställde mig på startlinjen.Inledningsvis hade jag tur med vädret. Sol, lagom varmt i luften och nästan vindstilla. Jag hade svårt att veta hur mycket jag skulle våga ta i, första 5 milen rullade på mycket bra, men sen blev det mycket tuffare. Motvind, regn och mycket uppför, de kommande 5 milen var en tuff match, sedan vände det, vädret slog om och solen kom fram igen, med härlig medvind de sista 5 milen.

Jag lyckades disponera krafterna perfekt, blåbärssoppa, banan vid kontrollerna och sedan energidryck i flaskorna.

Genomförde loppet på ganska precis 7 timmar, med 3 pauser på 5 minuter vardera blev den effektiva tiden 6:45.

Nu är jag stolt över mig själv, och det blir nog en cykeltur nästa år igen.

Är du också sugen att köra ett lopp, gör det! Stämningen är härlig och loppet var mycket väl arrangerat. Har du bestämt dig kommer det att gå vägen.

Jag hade samlat ihop ca 50 mil på cykeln innan start, vilket kändes som en bra förberedelse.

Vi kanske ses nästa år på Halvvättern?