Det var bra för inspirationen, nu längtar jag till Vättern och den där fantastiska känslan.
Jag är så stolt över dig min svåger, och jag hyser stor respekt och beundran över ditt extremt hårda slit för att komma dit där de är rent fysiskt) att gå ifrån att knappt inte tränat något under 40 år och sedan på 3 år tränat dig till denna nivå är beundransvärt. Tänk att du förbättrat din tid med 20 minuter från ditt första maraton som du gjorde 2010. Att göra 3:42.11 på maran idag i detta tråkiga väder, fy det var kallt och ruggig att bara gå framåt.
Inspiration för mina ögon. Sakta men säkert ser jag även min målbild.
Maraton... Hehe... Nej men Vättern i alla fall.
Att vara på Stadion och se alla gå i mål är också en stark känsla, Vilka riktiga fysiska monster vi fick se här! Så starka, så vältränade, så SJUKT tränade. Alltså.. vilken dröm. Kompletta vältränade muskler och hjärtan. Nästan så det vattnas i munnen..vet, bara jag?
Jag vet inte exakt vad det är som motiverar mig. Kanske är det samma sak som när jag tittar på triathlon på Lanzarote.
Jag hyser den djupaste av respekt för dessa vältränade för att de är kompletta = starka fysiskt och starka mentalt. Kondition på otroligt hög nivå och förmågan att pusha sig själv BEYOND. När andra saktar ner så ökar dem.. kanske är det just det som gör att det pirrar i magen på mig.
Det där att klara av att ligga på sin yttersta gräns och prestera. Det är liksom sådant som jag drömmer om, som jag tänker på och som jag blir alldeles galet motiverad av.
Åhhh….
Summan av kardemumman: respektera och motiveras av andra människors hårda slit och hitta inspirationen i det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar